-

I morse fick jag ett sms "Hej, Ellinor! Tack för din ansökan. Vi skulle vilja träffa dig på en arbetsintervju redan idag om det går bra. Ring mig." Har aldrig blivit mer torr i halsen och svettig över ett sms någonsin typ. Efter en två timmar lång pratstund som inkluderade fika på Thelins med mina intervjuare så känner jag att GUD vad soft det vore med ett jobb. Innan måndag ska jag få reda på om jag får det eller inte.

Tog tillsammans med fina Malin en tur till Mälaren med picknickkorgen packad med veteöl, kaffe, äpple och pannkaka (singular). Vi trotsade de kalla vindarna och satte oss på ett berg i ett par timmar och låtsades njuta av den knappt existerande solen.

Efter picknicken tog vi en lång promenad och kikade på allt aspudden har att erbjuda. Bland annat gamla övergivna spränggropar från Alfred Nobels tid då han provade dynamiten i berget vid Vinterviken. Ganska spöklikt och skrämmande med alla små bergrum och gångar överallt.

Fick ett litet mail från Berghs med en liten intagningsbekräftelse!

Kan vara så att jag kanske sitter och kollar på inredning och möblering till en lägenhet som det kan vara så att jag flyttar in i inom ett par månader. Bara så ni vet.

Den 16 augusti står jag återigen på Stockholmsmark. Den 16 augusti träffar jag också Milla för ett seminarium på Berghs. Sen är det slut på planer, helt fritt och helt öppet, hoppas på jobb i september bara!

Folk har börjat dra sig hemåt och man märker att sommaren börjar ta slut här borta. Idag bokar jag min flygbiljett hem till den 15e augusti och har redan lite separationsångest. Ikväll däremot, då ska vi jazza till Bo kasper hela kvällen, det är annat än indieklubbarna i Stockholm, det!

Den här sommaren på ön är verkligen inte som någon annan sommar. Allt känns efter ett par veckor så himla lätt och livligt. Inte alls sådär blytungt och jobbigt som det har känts de senaste sommrarna där det var 98% jobb och 2% vara ledsen över att vara isolerad på en Ö. I år går dagarna, liksom förra året, åt till arbete fast kvällarna och nätterna går åt till att göra alla andra saker som man inte hinner med under dagarna. Typ som att bada tunna, stjäla roddbåtar, dricka öl, grilla vid raukarna, ha trummfester, cykla i soluppgången, titta på stjärnorna, äta saffransglass, prata om rymden, spela rappa kalja  osv osv. Livet känns faktiskt helt underbart och jag vill att det som finns just nu ska stanna såhär föralltid.

Det årliga inlägget från jobbets dator. Turisterna lyser med sin frånvaro och jag har en sekund att andas. Gårdagens arbetspassa mätte 13 timmar minus 15 minuters lunch. Butiken är fylld till bredden med prylar och pengar rullar in som de ska.
-
Hanna som jag började jobba med för två veckor sedan är en av den sortens människa som jag tror man bara träffar ett fåtal gånger under livet. Där man har nästan allt gemensamt och det känns som om man har känt varandra hela livet, trots att det bara är under ett par dagar. Sjukt att man helt plötsligt springer in i en sådan. Som dessutom har varit på samma isolerad Ö under flera somrar utan att ens ha sprungit på varandra.
-
Den här bloggen blir mer och mer som en dagbok märker jag, det kanske blir så i bristen av bilder eller händelser. En dagbok har också infunnit sig på bordet breved min säng och finns alltså i pappersformat. Känns som om jag är tretton ungefär.

Jag må vara till det närmaste isolerad på denna lilla ö.. men det är inget hinder för att bygga på skosamlingen lite!

Okej, här kommer en liten uppdatering om livet på en Ö. Jag har nu jobbat i fyra dagar med att ställa iordning butiken, alltså prismärkt, möblerat, packat upp varor, burit, burit, burit och städat. Jag har dessutom hunnit äta en väldig massa glass (gratis är gott) och cyklat en mil om dagen. Dagarna här borta flyter liksom ihop, det finns inget riktigt som håller isär dem, inga att umgås med riktigt ännu. Inga turister att terra och inte coola kidz att hänga med. Räddaren i nöden är min kära kollega Hanna, våra samtal ser ut typ "tror du de två ligger med varandra?" "Han är nog kär i oss båda nu." "Ska vi inte provsmaka på det här, är inte det våran plikt?" "en morgonglass?" "en lunchpaus?" "En eftermiddagsglass?" "Gud vad jag hatar turister.." och så vidare. Pratade med Pernilla i Stockholm idag och kände att det är så himla konstigt att det finns en värld på andra sidan havet. Extra konstigt är det när man får inbjudningar till klubbar i Stockholm, då får man verkligen en realitycheck och upptäcker att världen faktiskt fortsätter att fungera när man är borta.

Hej på er, alla trogna vänner (och fiender?) Jag startade idag en ny blogg om marknadsföring. Den kommer INTE att ersätta den här lilla fina platsen, utan det är helt enkelt ett ställe där jag vädrar mina åsikter och tankar om olika reklamer. Om ni är intresserade så kika HÄR. Om ni inte är det, så strunta i det. Jag kommer att fortsätta uppdatera den här bloggen som vanligt.